Hoppa till innehåll
  • start
  • inlägg
  • dikter
  • comics
  • porträtt
  • procreate
  • fotografier
  • seriefigurer
  • kontakta mig

Minniesen

  • bryt algoritmen: om näthat, demokrati och the social reckoning

    oktober 16th, 2026

    Var går gränsen mellan yttrandefrihet och rent hat?
    Är sociala medier förenande, eller ökar de polarisering?

    Jag tror tyvärr att de i många fall idag är mer splittrande än förenande. Det kanske är motsägelsefullt av mig att påstå, när jag själv dagligen använder sociala medier, går en kurs i att publicera i digitala medier, och som aktivt postar på både YouTube, Facebook, Pinterest och Instagram.

    Jag tänker inte övertyga någon att sluta använda sociala medier, men att vi ska vara mer kritiska. Både till vår användning av dem, att vara vaksam för desinformation och inte uppmuntra hatiskt innehåll.

    När jag publicerar mina inlägg har jag ingen aning om vilken publik jag kommer möta, eller vilken typ av respons jag kommer få. Det handlar om att försöka övertyga en publik och få andra att engagera sig i något de kanske inte håller med om, vilket känns svårt. Därför kommer jag att dela ett exempel ur en film, som i alla fall gav mig en tankeställare.

    För en vecka sedan såg jag The Social Reckoning på bio. Filmen är en dramatisering av en verklig historia om Facebook-arbetaren Frances Haugen, som tillsammans med reportern Jeff Horowitz för Wall Street Journal avslöjar Facebook för att de har möjliggjort hatpropaganda.

    Filmen inleds med en obehaglig scen där en vit kvinna argumenterar emot två svarta poliser i ett berusat tillstånd. Hon börjar sedan filma dem och anklaga dem för att attackera henne, fast de inte har gjort något mer än att hålla tonen lugn och sansad. Detta klipp sprids sedan viralt i högerextrema Facebookgrupper.

    Som en följd av detta får vi se Haugen kontakta reportern Horowitz för att hon vill att han ska hjälpa henne avslöja hur Facebook jobbar inifrån. Hon säger ”I wanna find out who radicalised my friend”, för att sedan i nästa andetag säga ”We did”.

    Haugen berättar att kvinnan som postade den virala videon i själva verket är hennes barndomsvän, som i vuxen ålder blev inbjuden i högerextrema Facebookgrupper och radikaliserades av detta. Till den grad att vi senare i filmen ser henne delta i ett hatfullt riot.

    Hur möjliggör Facebook hatpropaganda? Kanske någon undrar.
    Med deras nya poängsystem MCI.

    MCI är ett poängsystem som delar in inlägg utifrån engagemang och ger större spridning till de inlägg med mer poäng. Likes ger 1 poäng, interaktions-likes med emojis ger 5 poäng, kommentarer ger 10 poäng, och återpubliceringar ger hela 30 poäng.

    Vad tror ni återpubliceras mest?
    Inlägg som gör folk arga.

    Det framkom också att Facebook själva, i sin programmerade kod, skickar inbjudningar till dig om du är aktiv i olika kretsar på Facebook.
    Vilka kretsar som helst.

    Vi får också se när Horowitz assistent själv testar att gilla inlägg av ett visst innehåll, och återpublicera samma typ, och det dröjde bara några dagar innan hon också fick inbjudan till flera hatiska forum på Facebook.

    I dramatiseringen påstår företrädarna för Facebook att de står upp för demokrati. Det fria ordet. Det är deras försvar mot anklagelserna. Men jag tycker inte att demokrati och hatfull propaganda ska likställas med varandra.

    I sin bok beskriver Simon Lindgren att sociala medier är ett verktyg för progressiv förändring. Att synliggöra viktiga rörelser som #metoo och #blacklivesmatter. Med sociala medier har vi kunnat stå upp för samhällsproblem och orättvisor på ett globalt sätt.

    Men Lindgren säger samtidigt att sociala medier även är en plats där olika typer av trakasserier och skadligt beteende sprids. Allt från nätmobbning, hatpropaganda och desinformation. Detta visar hur sociala medier och digital aktivism kan missbrukas för komplexa och skadliga syften.

    Jag tror därför att det är viktigt att komma ihåg att algoritmen inte jobbar för oss, den jobbar för spridning. Den uppmuntrar innehållet som genererar visningar, likes, kommentarer och återpubliceringar, oavsett vad själva innehållet är.

    Vi ska vara kritiska till vad vi exponerar oss för. Vi ska vara kritiska för vilka trådar vi hänger i. Vi ska vara kritiska med vad vi sprider vidare genom en återpublicering. Med radikaliserade grupper, spridning av desinformation och mobbning bortom det fysiska rummet, är det viktigt att tänka ett steg längre i vår digitala användning.

    Demokrati är viktigt för vårt samhälle, men det borde vara minst lika viktigt att inte låta det bli en ursäkt till att sprida hatiska och skadliga åsikter.

    Hat föder hat. Nästa gång du känner ett sting av ilska av ett inlägg du ser online, tänk en gång extra innan du delar inlägget. Bryt algoritmen.

    The Social Reckoning Trailer
    (Som förövrigt får 9/10 poäng av mig, men detta är inte tänkt som en recension utan en diskussion om problemen som filmen synliggör).

    Dela detta:

    • Dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
    • Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
    Gilla Laddar in …
  • när livet blir en prestation

    oktober 6th, 2026

    Interaktioner med andra känns ofta som en pingismatch i min hjärna. En match där jag måste kämpa för att få vara kvar. Annars blir jag utspelad. Om jag inte är tillräckligt snabb, eller missar bollen, eller om min boll hamnar helt utanför spelplan. Jag vet om jag slår fel nu, kan pingismatchen ta slut.

    Jag känner ofta behovet att överprestera. Mycket i sociala situationer, vilket ibland kan göra att jag undviker dem. Inte för att jag inte vill prata med människor, för jag älskar att umgås med andra. Men för att jag är rädd för att vara otillräcklig, det känns som att jag som sällskap sätts på prov.

    Det finns stunder utan dessa tankar. Med vänner jag har känt länge, min nära familj och min pojkvän. Men med nya människor kan det ta lång tid innan jag är trygg nog att bara vara mig själv, och kunna andas utan att övertänka mina andetag.

    Behovet att prestera bottnar också mycket i känslan att jag kan bättre. Jag kan vara jätterolig och bjuda på mig själv, men i ett rum där jag är bekväm. Jag kan göra ett skolarbete bra, men det kommer ta mycket mental energi att nå dit. Jag kan rita, men jag undviker det. Inte för att jag inte vill, utan för jag vet att jag kommer att kräva mycket av mig själv när jag väl börjar.

    Som student inom visuell kommunikation byggs det upp som att hela ens karriär hänger på att man måste sticka ut, att man måste slå igenom, och om man inte gör det, måste man följa trenden för att vara relevant.

    Men medan jag strävar efter perfektion försvinner även glädjen till att skapa. Medan jag försöker sträva efter att vara tillräcklig i någon annans ögon, förlorar jag mig själv i processen.

    Så jag försöker att öva på att ha medkänsla för mig själv, ta ett steg tillbaka och inte överanstränga min person. För jag vill, och ska få räcka till mer, än det jag presterar.

    Utdrag ur min diktsamling Kreativdump (2022)

    tillräcklig

    ibland föreställer jag
    mig själv som barn
    med hela livet framför mig
    tassandes i för stora skor
    drömmandes om
    att få bli vuxen

    för om jag som barn
    med hela livet framför mig
    var tillräcklig
    varför skulle inte jag
    som vuxen
    vara tillräcklig nu

    jag är ju allt det där
    lilla jag drömde om
    jag är ju allt det där
    och lite till

    en vuxen

    Dela detta:

    • Dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
    • Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
    Gilla Laddar in …
  • online och ”offline” vänner

    september 30th, 2026

    När jag var liten hade jag vänner på online-spel som Moviestarplanet, Panfu, Clubpenguin och goSupermodel. Och senare när Among us var som populärast hade jag några på discord jag brukade spela det med. Men dessa relationer har tyvärr inte varit långvariga, då kontakten jag får av att träffa någon i verkligheten har saknats.

    Trots att jag föredrar fysiska möten avstår jag inte från kontakt på nätet. De flesta av mina vänner finns även på Facebook och Instagram, där vi har koll på varandras liv på en ytlig nivå och skickar reels. Jag har även kvar Snapchat, för de vänner som föredrar att kommunicera där. Dock, om jag var tvungen att ta bort en social media (egentligen utan tvång) hade jag raderat Snapchat direkt. Men samtidigt är det ganska kul att få videor från sina vänner där.

    Jag utesluter inte online-kontakt, men jag vill dock gärna att den är begränsad och främst sker i verkligheten. Kanske är det för att jag har kvalitetstid som kärleksspråk, där mängden kontakt inte är det viktiga, utan snarare att vi avsätter värdefull tid till varandra när vi väl ses eller hörs.

    Jag tror nätet för många idag har blivit en fristad. I vår digitaliserade nutid känns det nog ganska naturligt för många. Man bygger sociala nätverk, hittar lättare människor med samma intressen, och kanske får ett helt annat bemötande online än vad man får i verkligheten.

    En gammal vän brukade till och med kalla mig för ”offline vän”, för vi umgicks i verkliga livet. Jag var inte bara ”en vän”, utan jag var en ”offline vän”.

    Uttrycket är inget illa menat alls. Men genom att säga ”offline-vän” kändes det som att skapa ett avstånd till vänskapen, då offline antyder att man är bortkopplad. Likväl kan jag även uppleva att ”online-vän” känns som en distanserad underkategori. Man är deras online-vän, inte bara vän.

    Det är som att man värderar vänskapen utifrån ens digitala närvaro eller frånvaro, istället för vad personen faktiskt betyder för en. Kanske överanalyserar jag. Men, ens absoluta bästa vän kanske är någon man träffar online, och då känns plötsligt benämningen ”online-vän” underskattad till hur viktig vänskapen är för en.

    Jag tror därför jag föredrar att hålla det vid ”du är min vän”.
    För personen är det oavsett om den är online eller ”offline”.

    Om du fortfarande läser; en liten bonus.
    Hittade en Winx-Club moviebox där jag klistrat fast en bild på mig själv över Musa (för jag ville vara henne som liten). Jag och mina vänner! 🤠

    Dela detta:

    • Dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
    • Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
    Gilla Laddar in …
  • ghosts: kvinnor som vi

    september 30th, 2026

    Tror att de flesta som befinner sig på dejtingappar någon gång har varit med om att en person man var nyfiken på har tagit bort ens matchning eller slutar svara, och oj vad besviken man blir, fast att man knappt har hunnit lära känna människan!

    Längre fram i framtiden kommer jag att skriva en bokrecension i form av ett inlägg här om boken Ghosts: Kvinnor som vi av Dolly Alderton, för min kurs Att skriva och publicera i digitala medier.

    Ghosts: Kvinnor som vi är en fiktiv skildring om nätdejting, relationer och dagens dejtingkultur där människor ghostas kors och tvärt. Den beskriver olika levnadssituationer, om övergången när ens vänner skaffar familj och man själv inte är där än, och hur man hanterar nederlag i dejtingvärlden.

    Dejting och relationer har alltid varit ämnen jag tyckt är intressanta och jag tror att boken kan ha delar där jag känner igen mig från när jag själv dejtade. Men nu kommer jag att läsa den från perspektivet att vara i en relation istället för att tänka ”det där är jag”, vilket kanske bidrar till att jag kan se det mer utifrån.

    Mer om mina tankar kring boken i en framtida recension, håll utkik! 🌱

    Dela detta:

    • Dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
    • Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
    Gilla Laddar in …
  • nätet som digital dagbok

    september 18th, 2026

    Min vilja att dokumentera tillvaron har funnits sedan jag var liten. Från Barbie-dagböcker, inspelade videor på familjekameran om mina Littlest Pet Shop, till kortfilmer med mina bröder där jag agerar en prinsessa som rövas bort. Med skillnaden idag att jag kan dokumentera allt på nätet, där innehållet styrs beroende på vilken plattform jag använder.

    I många års tid har jag fört ett privat Instagram-konto, som ingen förutom jag själv har åtkomst till (och Meta). Det kontot är så nära mig själv jag kan komma på nätet. En plats där jag kan prata av mig, bearbeta vardagsstressen, och ranta om allt och inget. Helt oklippt och ofiltrerat. Eftersom jag har valt att inte ha en publik släpps alla tankar om vem som kan titta. Det kan låta kontraproduktivt att använda ett konto som ingen får följa. Mycket av sociala medier är just för likes, follows, och kontakten med andra. Men för mig fungerar kontot som ett arkiv där jag inte behöver anpassa mitt innehåll efter någon annan än mig själv. Inte ens mina absolut närmsta. Där finns bilder, videor, tankar och känslor jag kan titta tillbaka på och minnas, spara och följa upp på. Det är en otrolig frihet som jag tror alla som använder sociala medier skulle må bra av att testa. Att posta utan publik.

    Min publika identitet på nätet är oftast under ett alias, Minniesen. Det är en sköld jag trivs i att gömma mig bakom. För mig är det viktigt att ha en gräns mellan att vara privat och att vara personlig. Men den skiljer sig beroende på vilken plattform det gäller. Som här på min blogg, där jag är sparsam med detaljerna om mitt liv, men gärna delar mina dikter och konst. Eller som på min YouTube, där jag delar med mig av mer, men där innehållet är klippt. Det är jag, men det är samtidigt ett format jag. Ett framställt jag. Där mycket av det som gör mig till mig; pauser, upprepningar, mimik, faktiskt försvinner i ett filtrerat format genom redigering.

    Oavsett vilken identitet eller plattform jag väljer på nätet, kvarstår alltid den viktigaste kärnan i det;
    Lilla jag som vill se tillbaka och minnas livet.

    Kanske är det just för jag växte upp med att mina föräldrar dokumenterade allt, film, bild och fysiska fotoalbum. Oavsett vad, är jag tacksam att jag har minnen att drömma mig tillbaka till.

    / en bild där pappa håller upp min klänning från vattnet ur en hink efter jag gått barfota i gräsmattan, i ett telefonsamtal med en kompis.

    Dela detta:

    • Dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
    • Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
    Gilla Laddar in …
  • sociala medier – ett tveeggat svärd

    september 4th, 2026

    Jag har en väldigt blandad känslor för sociala medier, vilket jag tror de flesta någon gång kan ha. Det finns mycket positivt, men också mycket negativt. Ibland hade jag bara velat gå tillbaka till knapptelefon, eller att sociala medier slutade existera, eller att de till och med aldrig uppfanns… Men då försvinner också en aspekt jag älskar, att kunna dela med sig till andra människor.

    Sociala medier kan orsaka stor stress och press, då mycket på nätet framställs perfekt. Jag tänker ofta på sociala medier som en förhöjd verklighet, att man delar det som är bra och förstärker det, och utesluter det som är dåligt. Eller, i många fall, där det är det dåliga som förstärks istället. Något som drar många tittare till sig idag är just publika konflikter, där algoritmer belönar bråk för det får mycket engagemang.

    Men, det kan också vara en samlingsplats för kontakt. Att dela sina verk online, lufta sina tankar med likasinnade, eller få ny insikt som man kanske annars hade missat i vardagen.

    Precis som jag har blandade känslor för sociala medier, känner jag mig kluven att posta på dem. Jag älskar att skriva, skapa, redigera, rita, och känt att jag vill MER med det. Mer än att bara ha det sittande framför mig på mitt eget skrivbord. Jag har i många år dragit mig för tanken att publicera det, ”för vem som helst kan se”. Det finns en inre önskan att kunna skräddarsy vem som kan och inte kan se. En av de alla nackdelarna med nätet, att när det väl läggs ut, så finns det där för vem som helst att ta del av. Det är väl den allra läskigaste delen med att våga exponera sig. Trots detta, är det något jag vill, och därför valde jag att söka kursen Att skriva och publicera på digitala medier. Att våga utmana min egen trygghet, istället för att stanna kvar i min comfortzone för alltid. För annars tror jag att jag bara kommer att fortsätta att undra hur det hade varit om jag faktiskt vågade. Som mycket annat i livet, det kanske låter skrämmande till en början, för att det är nytt och främmande, men sedan kanske man inser att det faktiskt kom något gott från det, i slutändan.

    En illustration jag gjort föreställande ett litet ”safe haven”, en egen liten pastellfärgad sagovärld bortom medialiseringen. Jag i naturen tillsammans med min katt. (som är en innekatt i storstaden fyi).

    Lämna ett svar Avbryt svar

    Dela detta:

    • Dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
    • Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
    Gilla Laddar in …
  • vintertäcke

    november 23rd, 2025

    fallande florsocker
    pryder våra hus
    med glittrande sken
    dansar ett ljus

    i änglar av snö
    med vaddar av is
    bubblar choklad
    lovandes på spis

    i knastrandet ljöd
    en vandrandes glöd
    viskade om glädje
    i överflöd

    iklädd ett vintertäcke
    stoltserade staden
    längs höghus och rödljus
    med snöflingor på fasaden
    hördes en melodi
    av puderlättsbaladen
    och avslöjade den
    mjuka vintereskapaden

    Dela detta:

    • Dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
    • Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
    Gilla Laddar in …
  • färgklick i vardagen

    november 18th, 2025

    Har länge haft ett creativeblock – har inte ritat, skrivit dikter eller något annat skapande. Jag har i och för sig dansat, men har saknat att göra alster. Men nu har jag som smått börjat igen! Här är två teckningar jag ritade en kväll i september som blev startskott för att jag började skapa saker igen! 😋

    Är väldigt sällan som jag ritar med vanliga färgpennor, men det var, till min förvåning, väldigt roligt. Dock dröjde det inte länge förrän pennorna var halverade, så med det i åtanke är det lättare med andra former av pennor.

    Har även startat upp ett gammalt intresse, vilket är filma och redigera. Älskar att redigera och kan verkligen fastna i det och sitta med det i flera timmar. Samt har jag hittat ett nytt intresse, vilket är att skulptera med hobbylera hemma 🤩 just nu är det kylskåpsmagneter jag försöker ta mig an, men hade varit kul att testa skulptera lite större saker framöver. Har sett folk göra glasögonhållare (inte fodral alltså), figurer och vaser.

    Det gör så mycket för själen att få skapa. Förutom att det är ett sätt att få uttrycka mig hjälper det även att bearbeta känslor och tankar, koppla bort från stress, rutiner och måsten – sen är det ju väldigt roligt också! En färgklick i vardagen ☀

    Dela detta:

    • Dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
    • Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
    Gilla Laddar in …
  • animation och filmproduktion

    maj 12th, 2025

    God måndag på er!

    Just nu lär vi oss om rörlig film i min kurs. Vi har hittills haft animation och nu håller vi på att göra en filmproduktion, och därefter ska vi göra dokumentärfilm. Det är roligt och utmanande, framförallt mycket nytt! Har redigerat tidigare, men inte så mycket i grupp utan bara själv. Inte heller på filmproduktions-nivån när det gäller att hitta rätt kameravinklar och ljussättning osv, så det finns mycket att lära!

    Förövrigt vill jag väldigt gärna börja redigera videos igen. Redigerade mycket år 2020-2022, men sedan blev det ett stort glapp där jag slutade helt och hållet. Tror främst att det handlar om att jag inte visste vad jag ville göra med mina videos, om jag vill posta dem på Youtube eller Tiktok eller liknande. Eller vad för typer av videos det skulle vara i så fall. Hade varit roligt att utmana mig själv och försöka kombinera flera visuella medium, ex film och animation. Ska spåna lite på det och försöka se till att börja igen, nu när viljan finns! Även om jag inte har redigerat de senaste åren är det något jag ofta går runt och tänker på, och nu när vi lär oss om rörlig film så känner jag mig inspirerad att börja igen.

    Här kommer förresten lite bilder på min karaktär jag animerade! (dock inte själva animationen då jag inte kan posta videos här för tillfället)

    Dela detta:

    • Dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
    • Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
    Gilla Laddar in …
  • fotografier i slottsparken

    april 8th, 2025

    Här kommer lite bilder jag har fotograferat från en av mina favoritplatser i Malmö – Slottsparken!

    Laddar in …

    Dela detta:

    • Dela på X (Öppnas i ett nytt fönster) X
    • Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
    Gilla Laddar in …
1 2 3
Nästa sida→

Drivs med WordPress

Laddar in kommentarer …
  • Prenumerera Prenumererad
    Minniesen

    Har du ett WordPress.com-konto? Logga in nu.

  • Minniesen
    Visa webbplats i Läsare
    Hantera prenumerationerRegistreraLogga in
    Rapportera detta innehåll
    Minimera detta fält
%d