flagor på sprucket rör bitar av oss prydnadssten fläckigt omfamnande på barns somriga ben ett generat ansikte berört av frusna händer höstlövens spräckliga gestalt i oktobermorgon
// skrivet av mig 2018, utgiven i antologin ”Glimmande ögonblick”
-
-
he is the root of the tree
not like the others she meet;
the branches and the leaves.
they may be lively and free,
but without a root
there won't be a tree.
foilage blooming;
embraced by the wind
flagging red, withered within.
free fall down swirling around;
left with a foul and rottening ground.
branches so sharp
they ripped her apart
how she wonder did it all start?
the admiration of the leaves;
so narrow and brittle
no one seems to remember
the beginning of the riddle;
powers of nature set at bay
branches getting weaker for every day.
for whom can she trust without the source;
she will grow roots herself
for selfishness
is better than remorse. -
flimrande svarta fläckar på chockvit canvastavla penseldrag skvättande akryl spruckna färgglada mönster på nedfläckade skapande händer brassprakande himmelshöjd i alla ljusets toner prickigt, spräckligt, nedstänkt golv rörande färger i dansande röst flödande lugn, ett hjärtas tröst tillflykt målarborstar dränkta av bruk en ensam konstnärs canvasduk
// skriven av mig 2018, utgiven i antologin ”Glimmande ögonblick”
-
en rispa i vår galax liv fångade i jordens rymd splittringar i människan utformar vår svarthimmel makabert upprymt fängslande overkligt otänkbart lidande en röst av mjukaste viskos landar hos mig vidrörd mig stilla håller mig trygg från Nebulosans storhet jag är inte längre ensam i världens mörker
// skriven av mig 2018, utgiven i antologin ”Glimmande ögonblick”
-
vem är hon? personen alla vänder sig till personen alla tycks vilja vara ståendes i centrum glänsande av glamour bekväm i sitt eget skinn den som alla vill vara vem är jag? en ensam seglare på de stora haven rädd över vad som gömmer sig framför mig ängslig över det som redan skett personen som alla vänder ryggen till personen som alla tycks glömma bort ensam ståendes i vindens kyla obekväm i det besvärliga skinn jag bär den som ingen vill vara sökandet efter bekräftelse känns hopplöst men ändå är sökandet det enda jag är kapabel till mitt sista hopp är att finna den rätta vägen över de stora haven att få hitta hem en dag // skriven av mig 2018, utgiven i antologin "Glimmande ögonblick"
-
porlande, sprakande ljud en radios vilsna brus en klang, flera stycken ett oändligt känslorus hettande kinder berörda av frusna händer glädjeuttryck i armar och ben överväldigande och överrumplande tyngdlöshet hoppfyllda, rogivna ögon betraktande bleka ögonfransar dansande över kindben varma, försiktiga andetag från ett leende av mjuka fräkniga läppar med ditt fnitter ökar min puls mina ådror sjunger av glädje fast det är över fast du lever vidare utan mig
// skriven av mig 2018, utgiven i antologin ”Glimmande ögonblick”
-
du berättade när vi satt tillsammans vi två på kullar av dött gräs att det finns mer blomstrande ängar så långt ögat kan nå barrskogar som andas tillsammans i kör levande regnskog syre som för bortom detta land finns liv upplysta av själars brand du berättade när vi reste oss och steg ner i askan att det finns mer skratt som fyller livets gapande hål medicin som lugnar en sjuk mans vrål i detta drömland får kvinnor tala utan en mans befall där kan alla leva tillsammans utan att högre makter går till anfall du berättade när vi gick över stenbrottets vacklande stig att det finns mer oceaner varelser av vatten varelser av drömmar varelser av bortglömda sägner liv levandes på bottens djup men som vi ännu inte känner till ledande lyhörda längtan efter klart vatten vi vill du berättade när vi stod tillsammans vi två och övervägde att hoppa nerför stupet i det brungröna blå att det finns mer du sa låt oss falla ner i glömskan av allt endast förlita oss på att det finns mer tunnlar av kristallklara väggar i de brustna hexagoner speglas några andra än oss de för oss längre bort från det liv vi har låt oss omslutas av det okända vad gör det för skillnad om vi glöms bort du och jag du berättade att det finns mer med ostadig röst intalade du dig själv att det måste finnas mer
// dikt skriven av mig 2019, reviderad 2022. Första version utgiven i antologin ”Glimmande ögonblick”
-
Igårförmiddag tog jag min picknickfilt, korg med fika samt skrivblock och begav mig ut i solen. Spenderade ett par timmar ute på landet, helt utan jacka (!!) och bara njöt av vårkänslorna.
Det var längesedan jag kände mig så lugn. Det enda som kunde nå mig var fågelsång, solljus och ett och annat kryp haha. Jag ville fånga ögonblicket och det var därför jag packade med mig ett skrivblock. Så tänkte dela med mig av det jag skrev 🙂
-
För några år sedan skrev jag mitt gymnasiearbete. Det var en engelsk novell vid namn ”The Lost Ones” om Hazel Green, tonårstjejen utan sin egen talan. Hennes uppväxt präglades av utanförskap, ensamhet och kontrollen av Hazels mamma. Hela hennes liv gick ut på att vara en marionett, framstå som den perfekta dottern i en perfekt familj. Tills den dag Hazel återtog kontrollen av sitt liv. Som reaktion beslöt sig föräldrarna att de skulle flytta, långt därifrån där ingen kände till familjen imperfekt. Början på Slutet.
Novellen berör flera parametrar inom psykisk ohälsa, ohälsosamma relationer och mysterium.
Då jag gick estetiska programmet inriktning Bild och formgivning bestämde jag mig för att göra serieteckningar till min novell. Jag utformade karaktärernas personlighet, skapade deras individuella story och skissade upp dem framför mig. Det fullständiga arbetet redovisades, med skrivhäftesanteckningar, skisser och tre fullständiga serieteckningar. Dessa gjorde jag med ritplatta i programmet Paint Tool Sai.
Här kommer novellens serieteckningar!
-
Första inlägget. Kul att du hittat till min lilla hörna! 🙂
Mitt namn är Emmie och jag är 22 år gammal. Den här sidan är en plats för mina verk. Här kommer jag dela:
- mina illustrationer och målningar
- dikter och prosa
- redigering av klipp och ljud
- tankar och känslor
Såsmåningom kommer man även kunna beställa konstverk av mig som ni själva får bestämma motivet på.
Hoppas du ska trivas ❤ så hörs vi snart igen!
”An essential aspect of creativity is not being afraid to fail.”
edwin land
