en rispa i vår galax
liv fångade i jordens rymd
splittringar i människan
utformar vår svarthimmel
makabert upprymt
fängslande overkligt
otänkbart lidande
en röst av mjukaste viskos
landar hos mig
vidrörd mig stilla
håller mig trygg
från Nebulosans storhet
jag är inte längre ensam
i världens mörker

// skriven av mig 2018, utgiven i antologin ”Glimmande ögonblick”