vilsen är min själ ty du visade vägen färglös är min själ ty du var färgpaletten bortglömd är min själ ty du var den som minns mig
Kategori: Okategoriserade
-
-
ashes of snow swirling through the poisonous air filling the lungs of a man in despair bridges over the mountain lake broken laws of a forsaken flake speaking against the secret world terms of drawing out the forbidden word violins playing in a garden of two rising up through vase shards the bleu fights of soul in desperate phase of time neglected by bone is Tellus thyme utterly perfect a man who claimed judging eyes of denied shame pointless wandering fading breathe ominous sparkles vowed dying sea asking humanity for the truth only surviving the memories of due thriving candles altering nights perks of sailing dendrites meadows sight frightening flames dandelions devour deadly games only wanting more for the world to be us humans carelessly killing thee
-
sena septembernätter med dig på vår veranda en sträv hand mot mjuk skäggstubb den tiden är förbi hemlighetsfulla fnitter i skuggorna av dagen en värmande famn att gömma sig i den tiden är förbi ängslans småtimmar väntandes, trängtandes jagandes efter dig efter vad som en gång var vi den tiden är förbi
-
flagor på sprucket rör bitar av oss prydnadssten fläckigt omfamnande på barns somriga ben ett generat ansikte berört av frusna händer höstlövens spräckliga gestalt i oktobermorgon
// skrivet av mig 2018, utgiven i antologin ”Glimmande ögonblick”
-
he is the root of the tree
not like the others she meet;
the branches and the leaves.
they may be lively and free,
but without a root
there won't be a tree.
foilage blooming;
embraced by the wind
flagging red, withered within.
free fall down swirling around;
left with a foul and rottening ground.
branches so sharp
they ripped her apart
how she wonder did it all start?
the admiration of the leaves;
so narrow and brittle
no one seems to remember
the beginning of the riddle;
powers of nature set at bay
branches getting weaker for every day.
for whom can she trust without the source;
she will grow roots herself
for selfishness
is better than remorse. -
flimrande svarta fläckar på chockvit canvastavla penseldrag skvättande akryl spruckna färgglada mönster på nedfläckade skapande händer brassprakande himmelshöjd i alla ljusets toner prickigt, spräckligt, nedstänkt golv rörande färger i dansande röst flödande lugn, ett hjärtas tröst tillflykt målarborstar dränkta av bruk en ensam konstnärs canvasduk
// skriven av mig 2018, utgiven i antologin ”Glimmande ögonblick”
-
en rispa i vår galax liv fångade i jordens rymd splittringar i människan utformar vår svarthimmel makabert upprymt fängslande overkligt otänkbart lidande en röst av mjukaste viskos landar hos mig vidrörd mig stilla håller mig trygg från Nebulosans storhet jag är inte längre ensam i världens mörker
// skriven av mig 2018, utgiven i antologin ”Glimmande ögonblick”
-
vem är hon? personen alla vänder sig till personen alla tycks vilja vara ståendes i centrum glänsande av glamour bekväm i sitt eget skinn den som alla vill vara vem är jag? en ensam seglare på de stora haven rädd över vad som gömmer sig framför mig ängslig över det som redan skett personen som alla vänder ryggen till personen som alla tycks glömma bort ensam ståendes i vindens kyla obekväm i det besvärliga skinn jag bär den som ingen vill vara sökandet efter bekräftelse känns hopplöst men ändå är sökandet det enda jag är kapabel till mitt sista hopp är att finna den rätta vägen över de stora haven att få hitta hem en dag // skriven av mig 2018, utgiven i antologin "Glimmande ögonblick"
-
porlande, sprakande ljud en radios vilsna brus en klang, flera stycken ett oändligt känslorus hettande kinder berörda av frusna händer glädjeuttryck i armar och ben överväldigande och överrumplande tyngdlöshet hoppfyllda, rogivna ögon betraktande bleka ögonfransar dansande över kindben varma, försiktiga andetag från ett leende av mjuka fräkniga läppar med ditt fnitter ökar min puls mina ådror sjunger av glädje fast det är över fast du lever vidare utan mig
// skriven av mig 2018, utgiven i antologin ”Glimmande ögonblick”
-
du berättade när vi satt tillsammans vi två på kullar av dött gräs att det finns mer blomstrande ängar så långt ögat kan nå barrskogar som andas tillsammans i kör levande regnskog syre som för bortom detta land finns liv upplysta av själars brand du berättade när vi reste oss och steg ner i askan att det finns mer skratt som fyller livets gapande hål medicin som lugnar en sjuk mans vrål i detta drömland får kvinnor tala utan en mans befall där kan alla leva tillsammans utan att högre makter går till anfall du berättade när vi gick över stenbrottets vacklande stig att det finns mer oceaner varelser av vatten varelser av drömmar varelser av bortglömda sägner liv levandes på bottens djup men som vi ännu inte känner till ledande lyhörda längtan efter klart vatten vi vill du berättade när vi stod tillsammans vi två och övervägde att hoppa nerför stupet i det brungröna blå att det finns mer du sa låt oss falla ner i glömskan av allt endast förlita oss på att det finns mer tunnlar av kristallklara väggar i de brustna hexagoner speglas några andra än oss de för oss längre bort från det liv vi har låt oss omslutas av det okända vad gör det för skillnad om vi glöms bort du och jag du berättade att det finns mer med ostadig röst intalade du dig själv att det måste finnas mer
// dikt skriven av mig 2019, reviderad 2022. Första version utgiven i antologin ”Glimmande ögonblick”
