en ljuslykta i natten

ängar av blommande glädje
svindlande solrosor
sagolika snödroppar
vimlande vitsippor
tillsammans bröt ni av
palettens praktfulla nyanser
med trippande tår
dansade vi oss igenom
havet av blomster
tills stengången ledde oss bortom
till en stigande lövskogs 
öppna armar
sparvar, hackspettar och blåmesars
gestalt skymtade i trädkronorna
himlens sken
omfamnade oss på vår vandring
upplös all ask
med en assiett av gyllene rodnad
jag och mitt livs källa
bredvid

en kaskad av havslängtan
till bryggan vi går
med våra flätade händer 
uppsträckta i skyn
vi faller likt vågor 
nerplaskandes
i vattnets dy
bubblande av skratt
vi tar oss upp till land
lämnar efter oss fotspår
lortiga av sand
soliga samtal av sena
kvällar i de gröna
glimtar av livets
sprudlande sommarnätter
med korn av havet 
vilande med oss 

svingandes på en gunga
drömmandes att nå toppen
få flyga över skyar
tillsammans med dig
för att sedan dyka ner
med vågorna fallande över oss
få bubbla av skratt
och sjunga med i vattnets toner
sandprydda snäckor
blir vår påminnelse
vårt dagdrömmeri
av frihet
soliga samtal av sena
kvällar i de gröna
korn av havet
vilande med oss

ledande slingrande stigar
höll oss sällskap genom
regnsplitter av löv
tills igenvuxna spår
ledde oss bortom
sprucken glädje
knastrande på verandan
med rogivande värme
virvlande ur en kopp
en fläkt av vemod
svepte förbi
men mitt mörker blev aldrig för mörkt
min sorg hann aldrig bottna sig
ty ditt ljus var även mitt

med förtrollade danssteg
tog vi oss över skinande glas
rispor blev skurna
i blankhal extas
det fanns sprakande färger
i ett svartnande hav
men åarna blev tunga
av vinterklädd lav
natthimlen föll
bleknade stjärnor
förblindade våra sinnen
din värmande omfamning
mina solskens minnen
var förbi

du gav mig livslånga ängar
av blommande glädje
du gjorde mig rik
på tacksamhet

farmor

Lämna ett svar