Orolig, uppgiven och bekymrad kom jag hit Van vid min osäkerhet och meningslöst slit Allt jag ville var att få vara i fred I mörkret på mitt rum med persiennerna ned Fastän jag själv var helt fråntagen mitt mod Möttes jag av värmande och rogivande ord Likgiltig, vilsen och rädd sökte jag mig fram Att kastas ut i ovisshet utan en betryggande famn Allt jag ville var att få vara i fred I mörkret på mitt rum med persiennerna ned Fastän ängsligheten gjort mig till sin En liten glimt av ljus försiktigt tittade in Skakig, obekväm och påtagligt stel Fortfarande medveten om alla mina fel Undersökte jag världen utanför mitt fönster Försökte envist bryta alla mina tankemönster Men allt jag ville var att få vara i fred I mörkret på mitt rum med persiennerna ned Fastän en del av mig ville kastas ut Var det alltid osäkerheten som tog beslut Motvillig, tillbakadragen och skygg Med min stängda dörr brännandes i min rygg Försökte jag ta mig fram med blicken rak Gjorde allt för att motstå att rusa tillbaks Jag ville inte längre vara i fred Varken på mitt rum eller med persiennerna ned Fastän min oro försökte klamra sig fast Min längtan att få vara fri var en lättare last Försiktig, nyfiken och aningen svår att förstå Gjorde jag det jag inte trodde mig förmå I rädsla av misslyckande med mina tankar som makt Började jag närma mig andra i min egen takt Med solkatter dansandes längs min tapet Öppnade jag upp mina persienner för efterlängtad frihet Fnittrig, upprymd och vilande i ro Ett skört litet frö hade äntligen börjat gro Jag kom hit med en bön att någon dag vilja mer Att jag på något sätt skulle glädjas av det jag ser Till min förvåning förverkligade jag min önskan Att ta del av den gemensamma och livliga grönskan Vemodig men hoppfull och tacksam för dessa år Detta har varit en plats för mig att få läka mina sår Från att vilja vara avskild från världen runtom Till att vilja ha det som är precis tvärtom Få vara omgiven av er Mitt andra hem Glimåkra folkhögskola Vi ses snart igen
// ett tal tillägnad folkhögskolan jag gick åren 2018-2021, som jag läste upp sommaravslutningen 2020.
