att brinna utan flammor

ett välbekant gift 
svider i mina lungor
fräter sönder mig inifrån
blåsor av
ilande smärta förökas
sprider sig likt 
skogsbränder på torr mark
döda träd 
försjunkande
på förlorad jord
mark som kanske aldrig
kommer växa igen
askan av oss 
är vad som finns kvar
av dig
ärren som du gav
som jag så naivt och förhäxat
tog emot

lågor sprider sig
fortare och längre än vad du tror
och även fast elden är släckt
kan brandröken fortsätta
gro